Swedish Designers

Swedish Designers

Vi gav Linnea Andersson, Petra Börner och Hanna Werning, tre av vår tids främsta svenska formgivare, fria händer. Resultatet? Tapetdesign i världsklass och en hel kollektion full av framtida klassiker.

      

  • Prisintervall

  • Tillverkare 35

  • Visa endast 0

  • Mönster 35

    • Visa fler
    • Visa färre
  • Färg 35

    • Visa fler
    • Visa färre
  • Stil 35

    • Visa fler
    • Visa färre
  • Bottenfärg 35

    • Visa fler
    • Visa färre
  • Material/sort 35

  • Kollektion 35

I tapetkollektionen Swedish Designers ser du alster från tre olika talanger Hanna Werning, Petra Börner och Linnea Andersson.  

Swedish Designers innehåller slingrande blomster men också striktare, mer grafiska former. Klara, bjärta kulörer men också lugnare, mer nedtonade färgskalor. Gemensamt för alla tapeterna är att de har sin egen historia att berätta. Unika uttryck för personliga hem. Modiga, lekfulla och stilsäkra.

Mycket färg, sann mönsterglädje och skön hantverkskänsla. 35 tapeter för samtida, uttrycksfulla hem.

Om Petra Börner:

Yrke: Konstnär

Ålder: 47 år

Bor: London med sin dotter

Just nu: Chanel, Partnership Editions, August & Piers

Vi välkomnas in Petra Börners konstnärliga värld och pratar om hennes vackra mönster som nu blivit tapet.

En dov, något mystisk känsla. Bladen skymmer något bakom, men de känsliga, mjuka, ömtåliga fikonen lyser upp i kontrast med ljusa toner. Så beskriver Petra Börner tapetmönstret Figs, som hon designat i samarbete med Boråstapeter tillsammans med fem andra mönster. 

Reseförbud och pandemi sätter stopp för ett fysiskt möte med Petra Börner. Däremot möjliggör Whats app ett långt och förtroligt samtal från hennes hem i London. Jag önskar dock att dyka ner i hennes ateljé och fångas med av de mönster, färger, former och material som samsas där. Hon jobbar med flertalet material som keramik och skuret papper, men att måla har sedan länge varit hennes stora passion.

- Det råder ett spel av kontrast i rummet där fikonträdets frukt symboliserar mångfald och nyskapande energi, medan bladen skyler det obekväma, sensuella, förklarar hon vidare om mönstret till Figs och mitt sug att åka till London bara ökar.

Petra berättar att hon tycker det är spännande att arbeta fram nya färgval och paletter, att hon oftast jobbar själv och när vi talar om vad hon inspireras av kommer ett bubblande skratt och hon svarar att hjärtat börjar bulta.

Helt ärligt är det inte så för mig, det är nästan så att jag får hitta på något, skrattar hon.

- Jag vet inte riktigt vad som är populärt. Jag jobbar på mitt spår, det är som att jag är på en egen ö. Jag vet inte om det jag gör just nu funkar bra för andra, men jag känner mig oftast trygg. Jag är ingen som ”hittar inspiration” utan det är snarare en inre dialog för mig. Jag filtrerar, andas in omgivningen och jobbar med de bilder som bubblar inne i mig.

Mönstret Hypnotic Safari har en psykedelisk underton där abstrakta blickar gläntar fram genom ett tropiskt landskap. Petra menar att bilden markerar en start på en ny serie collage, Circle of Life och att det är en ode till styrkan i kretsloppet som driver vårt ekosystem.

– Jag har alltid haft ett intresse av att rita ansikten, som också uttrycker det som är svårt att säga. Jag hoppas att konsten kommunicerar det.

Hon berättar att hon ofta återgår till kroppen och naturen. Som med motivet Pandora, där ansikten kamoufleras av växtlighet och personerna integreras in i själva naturen, kanske att naturen tar sin form i människan.

– Motivet fick sin titel eftersom det nu klär bokomslaget för Natalie Haynes roman Pandora’s Jar; Women in the Greek Myths, säger hon.

Hon gillar att jobba snabbt, att hellre göra många saker än en som filas på länge.

– Jag känner att det bubblar, att det finns så mycket outforskat kvar som jag vill utveckla. Det är det som gör att jag fortsätter och det är det som är roligt. Det är inte resultatet som driver mig utan själva processen. Så kan man ju faktisk ta bort det som inte känns rätt.

Petra uppskattar öppna samarbeten och uppdraget för Boråstapeter säger hon har varit genomgående både dynamiskt och roligt.

- Det känns så spännande att se mina mönster ta form i detta nya sammanhang och att de nu får ta plats (och rum) i ny skala. Vårt samarbete har varit enastående! Det har varit många nya utmaningar, som kommer upp när man jobbar med både handgjorda original, sätter dem i mönsterrapport, med färgställning och färgsättning med målet att behålla originalkänslan.  Det har varit fantastiskt att arbeta med ett så kunnigt och drivet team, att kunna förlita sig på den höga kvalitet som eftersträvas igenom hela processen och i varje tapet

- Jag känner verkligen att det är svårt att leva utan konst, för utan konsten är jag inte jag

Petra är född i Kalmar och uppvuxen i Skåne men har bott i London i 26 år. Hon har utbildning inom mode och design och trodde som ung att man inte kunde livnära sig som konstnär. 

- Ju mer jag jobbar desto mer märker jag vad jag vill göra. Jag drev ett modeföretag i många år, men det var bara en massa jobb utan kreativitet. Jag saknade verkligen konsten. Ja, egentligen var modedesign inte min passion, men jag har alltid gillat kläder och form. Jag föredrog att teckna plaggen i stället för att skapa kollektionerna, skrattar hon och fortsätter:

- Jag är mer en utanföring, på min egen ö. Jag har alltid velat vara konstnär. Drömmen är att sälja min konst och att fortsätta göra min keramik. Det hade varit väldigt kul att få ställa ut i Sverige igen, så att folk kan komma och titta. Jag hade en duo utställning på Tecknings Museet 2020 med Annelie Carlström. Det betyder så mycket att knyta an och stå kvar med fötterna i Sverige. 

Om Linnea Andersson:

Yrke: Konstnär

Ålder: 32 år

Utbildning: Master of Fine Arts in Design

Utmaning: Att fortsätta måla mina experiment men jag vill måla mer med olja på duk. Det är ganska nytt för mig, jag vill jobba lager på lager. Det ena föder det andra så vi får se vad som kommer.

Den snirkliga bladformen är hennes signum och nu har den blivit tapet. Vi hälsar på i Linnea Anderssons studio!

Linnea Andersson, för många känd för den snirkliga blåa bladformen, är en av konstnärerna som under våren designat två tapetmönster för Boråstapeter, My Secret Garden och My Secret Garden Grand. I sin studio i Göteborg berättar hon om experimenten, spänningar i linjer och om vikten att göra det man tycker är roligt.

Vackert inbäddat mellan Slottsskogen och Göta älv ligger den del av Göteborg som kallas Majorna. Majorna har gått från en klassisk arbetarstadsdel till att idag vara en restaurangtät kulturknytpunkt.

– Jag gillar den här delen av Majorna just för att den är så ful, säger Linnea Andersson och bjuder in oss till sin ateljé i ett halvgömt rivningskontrakt. Men att komma in här är något helt annat än det man kanske tror utifrån. Inne i lokalen flödar ljuset in genom stora fönster. Här samsas flera kreatörer och konstnärer om ytan, även om alla har sin egen vrå. Den här lokalen är skön, inte tipptopp men det är bra med space, säger hon och visar oss runt.

Att utrymme är bra förstår vi snabbt när vi ser en av alla stora dukar med den välbekanta bladformen. Den tar upp nästan en hel vägg av hennes vrå. Linnea pratar inte rakt ut, hon funderar en stund innan svaren kommer och utstrålar både lugn och kreativitet på samma gång. Det väcks en nyfikenhet kring henne, hur hennes tankar går, hur mönstren skapas, hur hon känner och tänker. Hon förklarar att hennes skapande är som undersökningar och demonstrerar hur hon menar med hjälp av oljekritorna.

– Jag börjar med linjen, säger hon och handen glider vant över skissblocket. Så får jag se vart det barkar.

– Så får jag se vart det barkar. Det är hela poängen för mig. Jag tror det är samma feeling som vid löpning, man bara gör. Övertänker jag så syns det, det blir inte naturligt.

Under tystnad ritar hon bladen, maximerar ytan på skissblocket. Hon förklarar att det nästan blir meditativt när hon jobbar.

– Som jag tror det blir i ett maratonlopp. Fötterna jobbar men man tänker inte riktigt på det. Som ofta när jag målar låter jag mig inspireras av musiken jag lyssnar på. Under tiden jag jobbade med dessa tapetmönster lyssnade jag konstant på Depeche Mode- a broken frame, en lågmäld elektronisk skiva från 1982. Det är en sval men formstark låt, något jag återser i mina mönster.

Linnea berättar att det tog några år innan hon landade och blev trygg i sitt formspråk.

– Jag bodde ett tag i Stockholm och hade gjort en praktik inom grafisk design. Jag började känna mig ganska mätt på det. Och samtidigt lite lost, som ”vad ska jag bli när jag blir stor”, säger hon och fortsätter.

– Jag är lillasyster och alltid jobbat hårt men ändå känt att jag ligger steget efter. Jag har liksom aldrig slappnat av. Det har varit mycket gneta.

Efter praktiken flyttade Linnea tillbaka till Göteborg och tog en liten paus.

– Jag började på en konstkurs där vi fick göra vad vi ville, och vi fick handledning i det. Det var då jag började experimentera, jag gjorde det jag tyckte var kul och hivade ur mig skisser. Jag experimenterade och såg om jag hittade något i linjerna. Jag kom snabbt fram till att spänningen i linjerna är viktig för mig. Och att mellanrumsformen är lika viktig som formen, om inte viktigare.

Det var ur denna kurs som bladformen och tryggheten med det formspråket tillslut föddes. Med mönstret My Secret Garden berättar Linnea att hon ville bjuda in till en mer hemlig del av sin trädgård, den som är mer undangömd och tät. En plats för vila och återhämtning i en prunkande skugga. Och med My Secret Garden Grand är vi fortfarande kvar i trädgården, men nu med en större vilja att våga ta plats uppåt och utåt.

– I mitt konstnärskap har kärnan alltid kretsat kring att finna mod att kräva sin plats, på en vägg, i ett sammanhang. Jag har framförallt försökt att hålla formen lekfull och rolig, samtidigt som den snirklar fram likt en orm med en agenda.

Linnea har målat bladformen på olika sätt sedan 2017. Att måla blir som intressanta underökningar, hon skissar sällan, formerna får ske organiskt. Hon förklarar att det är lite som att labba.

"Jag tror man blir bitter om man inte får göra det som är roligt."

– För mig är det viktigt att det är ett experiment hela tiden. Det är mycket viktigare att det är spännande när jag målar än att slutprodukten blir vacker. När den polletten trillade ner förstod jag vad det var detta jag ville göra. Jag går endast på magkänsla i skapandet, den definitionen är viktig.

Om Hanna Werning:

Ålder: 47 år

Yrke: Grafisk formgivare

Bor: Södermalm

Mest inspirerande projekt: Man ska ju säga att det är just det man har gjort, men jag säger framtiden. Man vet ju inte vad som kommer.

Ett fyrverkeri av inspiration, färger och mönster. Välkommen in i Hanna Wernings studio & ateljé!

Myllrande blommigt, något romantisk vid första anblicken. Dyker man sen ner bland vegetationen träffar man snart på ett groddjur, en padda, som hoppar, dansar, steppar fram. Som ur en sagovärld, som ingen någonsin sett förut har Hanna Werning skapat Kvackstepp, en av fem tapeter designade för Boråstapeter. Den fridlysta grönfläckiga paddan är i verkligheten en strandälskare. Men i Kvackstepp syns inte någon strand, här blandas ett glatt kväkande med Rhododendron, Nypon, Gullviva och all skönhetens blommor.

Att komma in i Hanna Wernings ateljé och studio på Malmgårdsvägen på Södermalm i Stockholm är ett fyrverkeri av inspiration. Ett akvarium av former, färger och mönster. Innan vi ens hunnit presentera oss slungas vi in i en ivrig diskussion om boken Någon, som handlar om just någon som sprider spår av hemliga ledtrådar i ett hem, där vi i slutänden möts av en katt. Vi pratar om fascinationen mellan fantasi och spännande möten.

– Jag är uppväxt i ett vanligt radhusområde. Då fick man nog leta mer efter intryck, förklarar Hanna och fortsätter:

– Det började med färgspelen serietidningar och roliga titlar i mammas lådor. Jag tror det fanns mer magi i det man såg då. Jag har väl aldrig haft direkt ouppnåeliga drömmar, utan gått igång på att se magin i vardagen. Jag har ett driv att pröva nya platser och tycker det är kul att se saker på nya sätt.

"När jag var liten tittade jag nära i mossan, jag gillade det inzoomade, det gör jag fortfarande."

I hjärtat av den 15 kvadratmeter stora lokalen har hon sitt egentillverkade arbetsbord, hopbyggt av loppisfynd och en gammal radio. Hon förklarar att även bordet är skapat på samma sätt som hennes mönster.

– Jag gör collage, det är mitt sätt att jobba på. Det är inte klart från början hur mönstret ska se ut. Jag gör en blomma här och sedan en där, det är som att pussla, förklarar hon och drar pennan över ipaden för att visa.

Hanna undras och förundras av fysiska platser, av naturen som källa och influeras av hur blommor har gestaltas över tid. Ur det, tillsammans med spännande möten och en stor dos uppfinningsrikedom, skapas hennes mönster. När hon namnger tapeten får man en liten föraning av hur tankarna kan ha gått.

– Namnen på mönstren är byggda av två ord som på något sätt refererar till motivet, även om det kan vara fritt. Tanken är att det ska vara namn som inte redan finns. Jag tänker att på ett sätt räcker namnen som ”förklaring” eller mer som en ingång till att se på motiven vidare, göra sin egen bild eller tanke kring dem.

Hon förklarar att hon inspireras av växtlighet, att saker och ting gror och förändras.

– Det kan även vara en rörelse, vinden som blåser eller djur som hoppar eller smyger.  Jag tycker om motiv som man kan återkomma till och upptäcka nya detaljer vartefter man tittar. Jag gillar kontraster och motsatser, stort och litet på samma gång, den sanna skalan är inte viktig för mig. Jag fascineras av det som naturen skapar och det som människan skapar i naturen. Jag hade en dröm som barn att skriva historier, men jag ritar dem istället.

På arbetsbordet ligger böcker som floran i färg, akvariefiskar i färg, burfåglar i färg och på vart och varannan sida sitter en sticker som markerar att sidan visar något intressant. Den nya kollektionen för Boråstapeter har precis anlänt, rykande färsk och tillsammans öppnar vi de första rullarna.

– Jag är enormt förtjust och ödmjuk inför hela produktionsprocessen av att trycka tapeter. En utmaning denna gång var att trycktekniken var annorlunda än tidigare, digitaltryck istället för limtryck. Det gjorde att jag kunde jobba med fler antal färger per mönster än tidigare, jag kunde tänka på ett nytt sätt att skapa struktur, säger hon och ler åt resultatet.

Hon berättar att hon går igång på tanken om en slags mental tillflyktsort när hon skapar mönster och att mycket kommer från en intuition.

– Den plana ytan försvinner, får istället ett djup och kläs in i en fantasi. Innehållet har inte alltid någon specifik tanke, det växer fram, precis som alla nysatta fröer om våren. Sen flätar jag samma olika blommor som jag skapat vid olika tider och skapar som en ny plats. Mönstret Friviva är ett bra exempel på detta.

"Här finns ingen verklighet även om växterna är hämtade ur verkligheten."


Hanna Werning tapeter

Vill du ha passande gardiner, kuddar och dukar till dina tapeter så följ denna länken: 


JavaScript seem to be disabled in your browser.

You must have JavaScript enabled in your browser to utilize the functionality of this website.